Hejdå min fina Bella<3

Postat den: 2016-12-22 @ 12:29:00 | Allmänt | Kommentarer (4)

Igår fick fina Annabell, "Bella" flytta till hästhimlen. Bara 17 år gammal och hade egentligen flera år kvar framför sig, så tråkigt. Tyvärr drabbades hon av en skada och blev utdömd. Nu slipper hon lidandet och att ha ont. 
 
Kommer alltid att sakna mina fantastiska och knasiga ponny, även fast hon inte var min i slutet så känns det hårt att veta att hon inte finns kvar. Vi hade så mycket roligt tillsammans, även fast vi både skruvade till det lite ibland så att säga.. ;)
 
En gammal ihopklippt film som jag var jättestolt över, haha! Bellabus <3 
 
 
 

Favoriter

Postat den: 2015-10-21 @ 13:00:00 | Allmänt | Kommentarer (3)

Satt och kikade igenom arkivet på Sockertopp, det här är verkligen några av mina favoriter på min fina Sockertopp. Saknar henne jättemycket <3
 
 

Alla började vi någonstans

Postat den: 2015-10-14 @ 08:37:27 | Allmänt | Kommentarer (3)

Ja.. Alla har vi börjat någonstans!
 
Jag fick upp mitt intresse för dressyr under 2012, där jag under maj gjorde min första "riktiga" tävling, som var en klubbtävling på LRK. Här startade jag en LC:1 med min gamla c-ponny Prinsen, och en LB:2 med min c-ponny Annabell som vi sålde i början på 2014. Med Prinsen fick jag 61% och Annabell 59%. 
 
Det är så kul att se att man som ryttare utvecklas. Visst sitter jag även på bättre hästar nu, men det är kul att titta tillbaka såhär och se vart man faktiskt var för bara 3 år sedan, när man tänker efter är det inte så längesedan. 3 ÅR, det är ingenting. Det känns som att jag har tävlat dressyr hela livet. Dessutom började jag inte tävla dressyr seriöst förrän 2014 egentligen, fram tills dess hade jag mest intresse för hoppning.
 
Från klubbdressyren med Prinsen och Annabell (pappas filmning har utvecklats också haha)
 
 
 
Första tävlingen på lokalnivå med med Soccan, som jag köpt i maj 2015 (såldes i våras). En riktig läromästare var hon verkligen, vi har lärt varandra så otroligt mycket! Jag skulle göra så mycket för att få ha henne här hemma en vecka till i mitt liv, bara få pussa på henne och busa ut i skogen. Världens bästa Sockertopp, jag saknar henne massor <3
 
 
Sen får man ju inte glömma hoppningen.. Jag hoppade mycket med båda Annabell och Soccan. Det är något som jag också kan sakna ibland. T.ex. Annabell var alltid så stensäker mot hinderna, hoppade riktigt härligt. Soccan hoppade också bra men kunde ibland vara lite tveksam. Hon trivdes mot slutet bättre som dressyrponny, och det mådde också hennes kropp väldigt mycket bättre av. Nu får jag nöja mig med lite småhinder på Flisan och Bruno samt cavaletti med Arragon. 
 
 
Mina älskade ponnyer, vad dom lärt mig mycket genom tiderna. 
 
 
 

Tidigare hästar del 1

Postat den: 2015-08-20 @ 11:11:00 | Allmänt | Kommentarer (1)

Jag har fått förfrågan om att skriva om tidigare hästar flertalet gånger. Misstänker att jag har skrivit om det tidigare, men jag hittar inte inlägget och det var längesedan. Så här kommer ett nytt! 
 
Niklas 1989-2011, c-ponny, valack, inköpt december 2008 och fick somna in hösten 2011. 

Niklas var en riktigt mysig c-ponny som var min allra första häst. Han var den segaste hästen man kunde tänka sig och det kunde ta flera minuter innan man fick honom att skritta, men han var också världens snällaste och den bästa första häst som man någonsin kan tänka sig att ha. Tillsammans hade vi många och otroligt roliga år tillsammans. Vi hoppade upp mot 70-80 cm, galopperade på åkrarna såfort vi fick chansen och bara hade roligt VARJE dag. Den lilla ponnyn som aldrig ville bli tränsad, eller själv gå till skogen, men som ligger mig så varmt om hjärtat. 
 
2011 fick Niklas somna in pågrund av att han inte längre kunde ta till sig näringen han behövde och dåliga tänder som gjorde att han magrade av. Tyvärr fanns det inget att göra och vi valde att låta honom gå sommaren ut och äta gräs innan han fick somna in på hösten och sluta livet när han var som lyckligast. Jag saknar honom fortfarande, han var min första egna häst och kommer alltid att vara speciell. 
 

 
Osella f.1992, d-ponny, sto, lånades 2008-2010. 
 
Osella var en jätteduktig hopphäst innan hon kom till mig, som ägdes av Lotta Björe. Men sen höll hon inte längre som hopphäst och då hamnade hon tillslut hos mig (men det hände såklart lite däremellan också). Hon var en envis och pigg häst, som jag aldrig klarade av själv utanför paddocken. Det var mycket nerv i henne och när hon blev dräktig kom det en hel del hormoner på köpet. Men på  banan var hon alltid lika snäll och försökte lära mig allt hon kunde! I hanteringen var hon världens mysigaste ponny med fantastiska ögon, precis som min nuvarande häst Arragon. Vi brukar alltid prata om Osellas ögon, dom är så snälla och vackra! 
 
Osella står numera hos min granne och har fått många fina föl. En utav hennes tidigare föl tävlar just nu på SM-nivå som d-ponny, vilket ju är jätteroligt! Ser ni förresten vem hon liknar?
 
 
Prinsen f.1993, c-ponny, valack, köptes 2010, såldes 2013. 

Prinsen var tidigare en ridskoleponny, men han passade inte riktigt för det och såldes därför. När han kom hem till oss var han rena mardrömmen och pappa ville köra tillbaka honom flera gånger. Han sprang över oss, sparkade och trängde in oss i väggarna. Ena stunden kunde han dock vara jättesnäll, och sen bara få ett utbrott. Det blev tillslut farligt för mig, så vi visste knappt vad vi skulle ta oss till. Men vi jobbade massor med hantering från marken och red så gott det gick, och någonstans där på vägen så släppte det. Jag kan bara tacka min vän Klara för all hjälp hon gav oss både i ridningen och på marken. Utan henne hade det aldrig gått varken att rida, hantera eller lasta honom så bra som vi tillslut kunde. 
 
På Prinsen lärde jag mig jättemycket. Han var otroligt mysig när han hade slutat med sina bråkfasoner och var väldigt snäll i allting. Hösten 2013 såldes han till 2 yngre tjejer där han idag har det jättebra. Han var verkligen speciell, och jag saknar honom fortfarande. Men jag vet att han har det bra och det känns skönt! Jag kommer aldrig att glömma det busfröet och våran enorma utveckling både från marken och i ridningen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det går inte alltid som tänkt

Postat den: 2015-07-12 @ 22:07:00 | Allmänt | Kommentarer (0)

Igår var jag lite besviken på alla ridpass, men idag är jag ännu mer besviken. Jag vet inte riktigt vad som händer nu, men det känns som att jag tappar känslan i ridningen just nu. Vad det beror på vet jag inte, men jag har en fundering på om det är att jag sätter för höga krav på mig själv igen att allting ska fungera och att jag ska lösa alla problem - då blir det sällan något bra av det. 
 
Amico gick bättre imorse än vad han gjorde igår, men det är alltid svårt att bara sitta up på en ny häst sådär. Jag visar lite bilder någon annan dag!
 
Arragon gick verkligen inte alls bra idag. Det började med i början att jag inte fick honom avslappnad alls, och det var lite krux med högerställningen hela tiden. Sen när vi väl började så gick det inte alls att samla galoppen och allting blev bara jättekonstigt. När vi red küren så stressade jag bara och då hamnade vi före musiken samt att jag aldrig riktigt kom till ordentlig ridning. Däremot efter programmet så red jag enkla byten eftersom dem inte gick alls i programmet. Och då blev det faktiskt riktigt bra! Då red jag verkligen som jag skulle och fick fram ett bra sug i handen, så får jag fortsätta rida. Men jag är som sagt lite besviken på ridpasset, han kändes inte riktigt som han brukar. Men vi tar nya tag imorgon! Ingen idé att deppa ihop för det här. Jag gillar min lilla häst väldigt mycket ändå, alla dagar i veckan <3 Han är ju himla snygg också, hihi. 
 
 
 

Ridit 3 av 4 hästar

Postat den: 2015-07-11 @ 20:58:40 | Allmänt | Kommentarer (3)

Idag har jag ridit 3 av så att säga 4 möjliga hästar, haha. Jag har ridit Ediths häst Amico, Bruno och Flisan. Den enda som fick vila (promeneras) var Arragon. Det roliga är att den enda hästen som jag inte red, är den enda jag äger ;) Jag är så glad för att jag får rida och träna andras hästar! Imorgon ska Amico, Flisan och Arragon ridas igen. Stina har varit med mig hela dagen, superroligt! :D 
 
Amico har jag inte ridit sedan förra sommaren så det var väldigt spännande att känna på honom igen. Vi red lugnt för han har stått i två veckor nu, men det kändes helt okej. Det var ganska stelt i början och han tog inte riktigt halvhalterna, men när han gjorde det tillslut så blev det väldigt mycket bättre. Imorgon får vi jobba vidare med att få fram ett ärligare stöd och lite mer bjudning, idag red vi bara lite grundläggande. 
 
Bruno var fin idag. Det märks att kroppen inte är helt igång nu när han står ganska mycket, men han kändes ändå ganska bra. Traven var helt klart bäst! Skänkelvikningarna var bättre än någonsin idag, och slutorna på spåret gick ganska lätt i skritten i vänster varv. Får känna på det andra en annan dag! Den förvända var vinglig till en början, men blev väldigt mycket bättre på slutet. Bristningsvaran just nu är galoppen, men vi får fortsätta att jobba på den. 
 
Passet på Flisan ikväll gick dock inte alls bra.. Hon var inte med mig alls och vi hade bara dålig kommunikation. Jag är lite besviken på henne för det kändes inte som att hon ställde upp, men jag är också besviken på mig själv för att jag red henne så dåligt och kanske inte var helt rättvis i alla lägen. Nya tag!
 
Efter att ha ridit 3 hästar som är väldigt fina allihopa, så längtade jag ändå efter att sitta upp på min egna bästa Arragon, för det är ju så, han är min kung och ängel <3 
 
 

Saknar min stjärna

Postat den: 2014-09-30 @ 15:00:00 | Allmänt | Kommentarer (3)

 
 
 

Amico flyttar vidare

Postat den: 2014-07-12 @ 11:15:00 | Allmänt | Kommentarer (1)

Imorse var Edith här och flyttade tillbaka Amico till grannen där han står när hon har honom. Edith har varit på semester men nu är hon hemma igen. 
 
Har varit väldigt roligt att ha Amico här, dessa två veckor har gått snabbt! Han är så rolig Amico, verkligen speciell. Jag har lärt mig väldigt mycket av att rida honom och vi har lärt känna varandra bra och börjat samarbeta mer och mer. Tycker han är en härlig individ att hålla på med. 
 
Lite sorgligt att han har åkt hem, det har varit mysigt att ha honom här och Soccan blev ju lite smått förälskad i honom ;) Men å andra sidan står han bara 100 meter bort och jag kommer säkerligen rida med Edith nästan varje dag, så träffa honom kommer jag ju få göra ändå. Men det är klart att det alltid är lite speciellt att ha hästen hemma, det var ju samma sak med Flisan. 
 
 
 
 
 

Film: Amico

Postat den: 2014-07-10 @ 17:55:33 | Allmänt | Kommentarer (3)

Nu äntligen har jag fixat en liten film på Amico! Filmen är från träningen för Rebecca förra veckan. Hade bara ridit honom 3-4 gånger då och nu har vi såklart lärt känna varandra mer, men har ingen som filmat nu det sista. 
 
Jag tycker det gick helt ok på den här träningen, det är väldigt bra tillfälle för mig att träna på att rida nya hästar och även bra för Rebecca att se mig rida olika hästar tror jag. Tycker Amico är väldigt intressant att rida, väldigt olik många andra hästar som jag har ridit tidigare.
 
Men nog snackat nu, nu får ni kolla på filmen. Den är inte jättelång men ni ser i varje fall hur han ser ut och hur han rör sig. Jag tycker han är väldigt fin när han väl slappnar av och det är en så otroligt skön känsla när man känner att han väljer att slappna av själv, det är inget man behöver "tvinga" honom till eller ens säga till om, han gör det bara när han känner för det helt enkelt. 
 

Träningarna igår

Postat den: 2014-07-04 @ 10:04:33 | Allmänt | Kommentarer (0)

Träningarna igår var väldigt bra!
 
Först ut var Amico. Började med att skritta fram 15 minuter innan Rebecca kom, han kändes redan då väldigt avslappnad och lugn. Det var han även under passets gång! Han slappnar av snabbare och snabbare för varje dag jag rider nu och det känns såklart väldigt bra att det går åt det hållet. Idag när han hade slappnat av så kunde vi ganska snabbt börja ta lite stöd i tyglarna, fick också träna på att inte ta händerna till höger som jag annars väldigt gärna gör utan då fick jag bredda vänsterhanden isåfall. Jobbade på att ha honom på vänster och vara lätt på höger och ställa åt höger med hjälp av skänkeln. Jag tycker det gick jättebra, det är ju trots allt bara 6:e-7:e gången jag rider honom och 4:e gången detta året. Han slappnade av och var nöjd med situationen. Fick dock träna på att han skulle svara direkt för skänkeln för det testade han lite med i början. 
 
Amico vill även gärna svänga till vänster, så jag fick tänka att jag red till höger hela tiden fast jag red till vänster. Det blev väldigt bra resultat av det! Tror att både jag och Amico var nöjda med träningen, Rebecca också ;)
 
 
 
Sen vart det Soccans tur. Hon kändes ganska pigg när jag skrittade fram, men det var hon icke. Lite bättre än förra gången tycker jag, men jag fick fortfarande i princip sitta och banka på henne i galoppen. Hon hade också ganska svårt att ge efter och slappna av i början men även det blev bättre och bättre. Vi jobbade på lite samma sätt med Amico här och gjorde många byten av varv och att jag skulle svänga med skänklarna och få henne med mig på ett bra sätt. Förutom att hon var seg så tyckte jag att det gick bra. Fin ponny ^^ Skönt att det blev bättre och bättre iaf. 
 
 
 
 
 

Välkommen Amico!

Postat den: 2014-06-28 @ 15:00:00 | Allmänt | Kommentarer (2)

Idag har det blivit 3 ponnyer istället för 2 ute i hagen! 
 
I och med att Edith åker iväg 2 veckor nu så kommer jag att ta hand om Amico och rida honom. Ska bli jätteroligt! Jag har ridit honom 2-3 gånger tidigare och det har väl sett sådär ut, haha! Men jag tror att jag vet lite mer hur jag ska rida nu. Han är dessutom under igångsättning så han skrittar och travas bara så det kommer inte bli så komplicerat. Fokuset just nu har legat på att få honom avslappnad, så där får jag fortsätta. Kollade när Edith red idag. Kanske kommer jag åka till Rebecca och träna med honom också, det hoppas jag att jag kan göra. 
 
Hur som helst så ska det bli väldigt roligt att ha honom här under dessa två veckor. Hoppas att han kommer trivas! Så nu har jag 3 ponnyer att rida varje dag, mycket roligt. Sen har vi ju bara 2 boxar nu, men Soccan kommer att gå ute på nätterna nu då jag tror att det kan vara bra för henne. Skulle det bli superdåligt väder har Amico sin box bara några hundra meter härifrån så då är det bara att gå hem med honom. Det löser sig alltid på något sätt!
Amico och Edith tidigare idag, världens sötaste <3

Saknaden finns där

Postat den: 2014-06-09 @ 11:14:00 | Allmänt | Kommentarer (5)

Att sälja Annabell och Prinsen för att gå vidare med två nya ponnyer kan ha varit det bästa jag gjort. Det har gjort att min ridning har utvecklats och jag har kunnat ta mig vidare. Det har också lett mig vidare till mina fantastiska nuvarande ponnyer, Arragon och Soccan. 
 
Men jag kan inte undgå det längre, hur mycket jag saknar Annabell och Prinsen. Allting var långt ifrån perfekt när jag hade dom, men allt var ändå så BRA då. Jag saknar min och Annabells helt galna skogsturer där hon bara kunde studsa och bocka som en galning, när vi hoppade och jag saknar till och med hennes sätt att tjura. Vi kämpade så otroligt mycket. Och Prinsen. Den lille söte ponnyn som var helt omöjlig till en början men som jag tillslut kunde utan och innan. Världens sötaste ponny med rufsig pannlugg och busig blick. 
 
Jag önskar att jag kunde gå ut genom dörren för att gå ut och pussa på dom båda och ge en stor bamsekram.. Saknade ponnyer. Så speciella. Jag undrar hur det hade varit om jag hade valt att ha kvar Annabell och Prinsen, hur mitt hästliv hade sett ut. Det är också nu man inser hur mycket mer tid man borde lagt på dem, utnyttjat tiden man hade tillsammans. Tänker inte gå miste om en enda sekund tillsammans med mina nuvarande helt otroligt fina ponnyer. 
 
 
 

Hoppetossan

Postat den: 2014-05-19 @ 15:00:00 | Allmänt | Kommentarer (1)

Kommer ni ihåg den här lilla hoppetossan? Söta, fina och busigaste Annabell. Undrar varje dag hur hon har det och vad hon gör, jag saknar henne väldigt mycket. Men jag ångrar inte att jag sålde henne, för då hade aldrig Arragon blivit min. Som en tjej skrev i ett mejl till mig: När en dörr stängs öppnas en annan. Jag vet också att jag aldrig hade kunnat gå över helt till dressyren om jag hade haft henne kvar. Men åh, hon var så speciell den ponnyn. Hoppas verkligen att jag någon gång kommer att träffa henne igen. 
 
Känns väldigt konstigt att hon inte är min. Hon har alltid varit min och jag har alltid bestämt över henne. Det har alltid varit Olivia och Annabell. Olivia med den lite halvknasiga bitchen ;) Men inte nu. Jag får helt enkelt glädjas åt våran utveckling och de roliga åren vi fick!
 

Så många ponnyer och hästar...

Postat den: 2014-04-02 @ 11:15:00 | Allmänt | Kommentarer (1)

Jag har haft egen häst i snart 6 år nu och haft mycket olika hästar och innan dess hade jag medryttarhäst och/eller sköthäst. Saknar allihopa helt sjukt mycket och kommer aldrig kunna se på bilder på någon utav dom utan att tårarna kommer rinnande på kinden. 
 
Alla hästar jag haft eller skött:
1 - Emma och Emil. Två shettisar som jag skötte ett tag med min kompis Felicia och Sandra. Ser dom ibland när jag rider förbi, saknar såå <3
2. Osella. Blev medryttare på henne och sen tog vi hem henne och hade henne hos oss ca 1,5 år tills hon fick föl. Tidigare gått SM i hoppning och var vääldigt pigg. Står nu hos min granne. Har funderat länge på att hälsa på men vet inte hur det skulle kännas så vet inte om jag vill. Galet fina ögon den ponnyn hade, det var som att ögonen talade. 
3. Niklas. Honom fick vi december 2008 och var min första egna ponny, vi fick honom helt gratis från toleryd ridskola. Världens lataste och snällaste ponny. Niklas fick vi tyvärr ta bort 19 november 2011 pga dåliga tänder och kraftig undervikt. 
4. Nico. En liten b-ponny som vi lånade under bara några veckor under tiden då vi hade Osella och Niklas. Han var sällskap till Niklas när Osella var på betäckning. Underbart söt och superrolig att rida, alltid glad. Stod hos min granne men tror att han nu är såld. 
5. Prinsen. Köpte Prinsen när Osella fick föl. Knasig individ det där, men väldigt snäll när man får ordning på honom. Speciell på sitt sätt och jag lärde mig att aldrig någonsin ge upp. Såldes sommaren/hösten 2013 till en underbar familj i Karlstad. Hoppas på att hälsa på snart!
6. Nico. En häst som jag hade i 3 månader under 2013 då hans ägare skulle flytta till stockholm. Otroligt personlig häst, Nico-Pico <3
7. Annabell. Köpte 2011 av en verksamhet. Vi utvecklades så sjukt mycket och jag kommer ALDRIG hitta någon som är i närheten av att vara som henne i personligheten. Helt fantastisk ponny när man hittade den rätta sidan av henne. Annabell såldes i början av 2014 till en tjej i Vänersborg. Jag har inte hört något sen dess men jag tror att hon har det jättebra där. 
8. Flisan. Som jag har hemma nu ^^
9. Soccan. Som jag också har hemma nu, hihi. 
 
Det blir rätt många när man ser det såhär och jag skulle aldrig någonsin kunna välja ut EN som har varit mest speciell eller som jag tycker om mest. Men jag måste nog ändå säga Niklas och Annabell. Det är hästar som inte finns kopior av, inte ens i närheten. Så sjukt personliga hästar och helt underbara på sitt sätt. Även Osella och Prinsen var ju helt underbara. 
 
Jag saknar verkligen Osella, Niklas, Prinsen och Annabell. Prinsen ska jag hälsa på, det är bestämt att vi ska göra det i sommar. Annabell hoppas jag också på att få hälsa på men har som sagt inte hört något från de nya ägarna. Osella kan jag hälsa på men jag är så rädd för att hon ska vara förändrad eller något, så jag vet inte hur jag känner med det.. Saknar henne fruktansvärt mycket. Niklas får jag träffa i himlen ♥
Jag är så otroligt tacksam över allt som hästarna har lärt mig och att jag fått möjlighet att ha så otroliga individer hos mig. Man får någonting utav alla. Och ja, vem blir nästa häst? ;)
 
Två bilder på Osella. 
 
 
 
 

Annabell älskling

Postat den: 2014-03-24 @ 18:00:00 | Allmänt | Kommentarer (3)

Det var så otroligt längesedan jag hörde något från Annabell nu och jag saknar henne mer och mer för varje dag som går, undrar hur hon har det och vad hon gör just nu. En så speciell häst som Annabell kommer jag aldrig någonsin hitta igen. Hon är så speciell på alla sätt och vis både positivt och negativt. 
 
Jag funderade på försäljningen av henne nästan 1 år innan jag verkligen la ut henne på annons och det var riktigt jobbigt att ta det steget. Hon har det säkert jättebra där hon är nu men jag kan inte bestämma mig för om det verkligen var rätt beslut eller om det hade varit bättre att ha kvar henne. Det var både egoistiskt och väldigt oegoistisk att sälja henne. Egoistiskt för att jag såg tanken på en ny ponny som jag ännu inte har hittat vilket jag trodde skulle bli jättelätt och oegoistiskt för att jag vet att jag började bli för stor för henne och jag ville inte hålla på med samma saker som hon tyckte var roligt (hoppa, trickträning). En sån ponny som hon är värd all uppmärksamhet och tid man kan ge och det kunde inte jag ge just då.
 
Men det är ingen idé att fundera på om det var rätt eller fel. Jag kan bara glädjas åt alla minnen vi har tillsammans men idag är det en sån dag som jag vill tycka synd om mig själv, krypa ner i ett hörn och drömma mig bort med att hon fortfarande står ute i stallet och är min. Att jag när som helst kan gå ut i stallet och pussa på hennes mule och hitta på något roligt. Min älskade vän, bästa bästa. Jag saknar alla busiga uteritter, alla hemska dressyrpass där det alltid slutade med att jag grät, alla fantastiska hoppträningar och hela våran resa från början till slut. De enda timmarna jag ångrar under tiden jag hade henne är timmarna som jag slösade bort genom att lägga tid på annat onödigt istället för att vara med min underbara prinsessa. 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
Tillbaka till startsidan