Våga ta hjälp!

Postat den: 2017-02-18 @ 10:11:00 | Allmänt | Kommentarer (2)

Jag har aldrig varit den ryttaren som tagit hjälp veckovis och ofta, utan jag har tränat lite mer då och då när det har känts lagom. Ibland har jag tyckt att jag klarar mig tillräckligt bra själv och att jag inte behöver någon hjälp. Fel fel fel. Alla behöver hjälp!
 
Det är väldigt många som är lite för självbelåtna för att ta hjälp vilket jag tycker är väldigt synd. Alla ryttare kan bli bättre och även fast man kan lära sig av sig själv och sin häst så är det en enorm tillgång att ha en tränare att ta hjälp av som man litar på. Jag tror att det är väldigt viktigt att våga ta hjälp och få hjälp med sina problem både för sin egen och hästens skull. Det är inte heller helt fel att be kompisen från marken att hjälpa till och fråga vad hon/han tror att man kan göra annorlunda. Alla kan oftast säga något! 
 
Som det är nu så tränar jag mer än någonsin, och utvecklas också mycket mer än vad jag gjort tidigare! Givetvis är träning en ekonomisk fråga och alla har inte råd att träna hur mycket som helst, men för mig är det numera en väldigt hög prioritering före allt annat som kostar. 
 
 
Jag får hjälp med Monty av Anneli ungefär varannan vecka och Obelix och Arragon kommer jag att träna så mycket som jag bara har råd med nu under våren, och då speciellt Obelix för att vi ska kunna komma ihop mer som ekipage och komma igång på rätt väg redan från början efter hans långa konvalecenttid. Träning är viktigt och man kommer långt bara på att inse det och ha rätt inställning när man åker på träningarna. Är otroligt tacksam för all hjälp jag får av Anneli som jag verkligen tycker är toppen som tränare, och att jag har tillgång till flera duktiga tränare både på hemmaplan och i andra delar av landet. 
Att komma ihåg är också att det kanske inte alltid är den dyraste och med flest meriter som är rätt tränare för just DIG. Man får leta tills man hittar någon som känns rätt och inte bara jaga den dyraste och häftigaste tränaren! 

Sista säsong

Postat den: 2017-01-18 @ 05:47:00 | Allmänt | Kommentarer (0)

Det känns väldigt konstigt att sitta och planera för min och Arragon, troligtvis, sista säsong tillsammans. Vi har trots allt hängt ihop i snart 3 år och under den tiden har vi  hunnit bygga upp mycket.
 
Vad vi har lärt oss mycket av varandra... Jag tror inte att det finns någon som känner mig så bra som Arragon egentligen, även fast han är en häst.. ;) Men han vet precis vilka knappar han ska trycka på i alla lägen. Arragon är den enda hästen jag ridit som jag verkligen har känt är precis som handen i handsken för mig. Han är perfekt! 
 
 
Jag försöker att inte tänka så mycket på att han kanske inte är min nästa höst utan ta vara på tiden vi har kvar istället, men det är svårt att låta bli att tänka på det och inte räkna månaderna. Men att inte släppa taget är oundvikligt för att kunna satsa vidare. Tyvärr har vi ju en sport som kräver mycket pengar och så är det inte bara för mig utan för alla. 
 
Så mycket roligt vi gjort tillsammans, och så mycket jag älskar den här hästen. Knäppa, älskade och fina Arragon <3 Han är verkligen en "once in a liftime". Älskade ponny <3 
 
 

Beslut om Arragon

Postat den: 2016-11-25 @ 06:02:00 | Allmänt | Kommentarer (1)

Nu har jag tagit ett beslut som alla ponnyryttare säkert någon gång får ta. När det är rätt tidpunkt för att sälja Arragon. 
 
Ibland har jag tänkt att jag aldrig ska sälja Arragon. Ta upp honom bland storhästarna och rida honom där, eller tävla våra ponnyår ut och sedan bara träna på hemma. Men nu har jag kommit fram till hur jag vill göra, eller kanske måste göra. Jag har tagit beslutet helt själv och haft tid på mig att fundera på det. Vi kommer att börja leta efter ett nytt hem för Arragon nästa sommar efter SM. Då får jag 7-8 månader till med honom, jag får en sista tid med honom och vi får under den här perioden tid på oss att göra våran sista säsong, våra sista tävlingar och meeting. 
 
 
Någon gång tar allas ponnytid slut, och någon gång måste man ta de jobbiga besluten, så även jag. Arragon tar otroligt mycket tid, och trots allt så kostar det ganska mycket att ha två hästar i tävling. Dessutom måste jag tänka på framtiden - jag kan inte rida ponny i all evighet och framöver så kommer jag antagligen att behöva en till storhäst vid sidan av Obelix. Det är oundvikligt. 
 
Det känns otroligt hårt och mycket jobbigare än när vi bestämt oss för att sälja de tidigare ponnyerna Annabell, Prinsen och Soccan. Arragon har redan från början varit otroligt speciell för mig, på alla sätt och vis. Han är en otroligt personlig häst som jag har haft vid min sida under de kanske jobbigaste perioderna i mitt liv, och han har gjort det möjligt för mig att uppleva så mycket mer än jag vågat drömma om, och lärt mig det mesta jag idag kan.
 
 
Jag kommer självklart inte släppa honom till första bästa, utan han är bara tillsalu om precis rätt hem dyker upp. Där jag kan känna mig trygg med att han verkligen får det bra, och att han blir älskad och får den uppmärksamhet som han både kräver och behöver. För han är trots allt en häst som man måste vara beredd att lägga många timmar på för att kunna prestera med. Det är ingen häst man sitter upp på och tävlar, det är en häst som man har en livsstil med. Han har utgjort en så stor del av mitt liv, mina dagar, och det är därför det känns så hårt att släppa honom. Men det känns inte rätt att låta honom komma i andra hand här hemma, och tids nog tror jag att det skulle bli så. 
 
Istället för att vara sorgsen över att det inte är så långt kvar, så ska jag vara glad över den tid vi har fått och den faktiskt ganska långa tid som vi har kvar. Vi har massor av saker kvar som vi kommer att hinna göra tillsammans! Och under tiden han har kvar här kommer han att vara stallets kung, nummer ett och min bästavän. Vi ska göra våran sista tid till den bästa <3 Än är det långt kvar, men på något vis känns det ändå skönt att ha klart för sig och hinna förbereda sig. 

Träningen i vinter

Postat den: 2016-11-17 @ 06:50:00 | Allmänt | Kommentarer (0)

Planen är lagd inför vintern - hej vinterträning!!
 
Obelix: Ska nu förhoppningsvis kunna sättas igång, vi börjar långsamt och sätter igång under ca 5-6 veckor enligt veterinärens rekommendationer. Jag har ju skrittat hela perioden som han har varit konvalecent så helt ur form är han ju ändå inte. Vi hoppas sedan att vi kommer att kunna börja träna ordentligt och göra oss redo för nya mål 2017! Vi har en plan för honom under vintern som jag ska berätta mer om sen. 
 
Arragon: Har nu vilat lite mer än en vecka och ska joggas igång, sen ska han få åka till Stefan, våran osteopat, för en check innan vi fortsätter träningen. Är allt okej så ska vi fortsätta träna på inför vårens tävlingar, mycket styrketräning och varierat arbete för hans del. Sedan kommer han att få en veckas vila igen innan tävlingarna drar igång till våren. Tanken är att jag ska jobba med honom mycket själv så gott som det går, men någon enstaka träning kommer det förstås att bli. VI behöver framförallt fokusera mycket på travarbete där han inte alls är lika stark som i galoppen. Mycket grundarbete!
 
Monty: Monty har precis som Arragon vilat lite mer än en vecka nu och ska joggas igång. Vi ska nu börja träna ännu mer på LA-rörelserna och bli ännu starkare i grunderna. Vi ska bygga styrka och kondition i vinter. Kommer även att börja träna för Anneli Borgh varannan vecka vilket känns jätteroligt! Jag tror att det kommer att vara väldigt givande att ha någon på backen även när jag rider honom. Kommer säkerligen få mycket bra tips att ta med mig i träningen med honom. Jag ser väldigt mycket fram emot att se vad vi kan göra med honom nu under vintern, tror att vi kommer att ta ett steg framåt till snart! Tömkörningen som vi ganska nyss har börjat med tror jag kommer att  hjälpa honom väldigt bra.  
 
 
Strongen: Ska stämma av mer med hans ägare men vi fortsätter med lösgörande arbete och han behöver fortfarande gå upp i vikt. Just nu skrittar vi nästan enbart, men han verkar må bra av det och tycka att det är helt okej. Bara lite tråkigt ibland hälsar han ;)
 
Hippie: Ska också stämma av mer med hans ägare. Men Hippie ska förstås också få sin vila om ett tag, det behöver alla hästar, dock inte riktigt än. Jag tänker att det kommer naturligt om det blir någon vecka med dåligt underlag här hemma eller liknande. Hippie behöver precis som Monty och Arragon jobba upp mer styrka och kondition så att han orkar bära sig bättre. Han har redan tagit steg framåt i höst men det finns mycket kvar att jobba på. Vi kommer att variera träningen med tömkörning, hoppning, bommar, uteritter osv. Han är en häst som jag har märkt är i ganska stort behov av att röra sig dagligen och blir bättre ju mer man rider. 

Snösulor och brodd

Postat den: 2016-11-13 @ 13:18:00 | Allmänt | Kommentarer (1)

När vi skodde för 3 veckor sedan trodde vi aldrig att det skulle komma snö såhär pass snart, så vi skrattade nästan åt tanken på att sätta i snösulor. Dock gjorde vi ändå fyra broddhål på Obelix och Arragon för säkerhetsskull. 
 
Och så kom vintern.. Och där står man med höga styltor på alla hästarna när man ska rida och flera veckor kvar till nästa skoning. Suck!! Det har dock gått ganska bra att rida ändå då underlaget varit ganska  bra i paddocken. Men det kändes så dumt nu i efterhand att vi inte satte på det, samtidigt som att det inte är bra att de går med sulorna utan att det är snö. Vi sätter alltid på sulor eftersom jag rider ute hela vintern, så vi har inte så mycket till annat val. 
Mina hästar går med 4 broddar nu då det är riktigt halt ute på vägarna. Det är ett måste om man ska vara utanför hagarna och paddocken överhuvudtaget. Finns såklart både för och nackdelar annars med två eller fyra brodd. Men jag föredrar alltid att förebygga så mycket som möjligt att de inte halkar eftersom Arragon skadade gaffelbandet förra vintern pågrund av att han halkade. 
 
Hippie och Strongen har dock endast två broddhål än så länge, vid nästa skoning får det nog bli 4 hål för dom också. 
 
 
Ett måste i vinter är ju även broddar att ha på sina egna skor!! Helt hopplöst att promenera med hästarna annars, Arragon går på som vanligt när han har broddar och har inte jag det så halkar jag runt som bara den. Så behagligt att själv ha broddar och inte vara nära att ramla vart man än går. Mamma hittade ett par billigt i stan förra året och jag har använt de dagligen både förra vintern och nu denna perioden med snö. 
 
Har ni egna broddar? Snösulor? 2 eller 4 broddar på hästarna? Tell me! 
 
 
 

Träningen med Monty

Postat den: 2016-10-24 @ 12:12:00 | Allmänt | Kommentarer (2)

Monty är en otroligt rolig individ att jobba med, men lite speciell. Han har trots allt varit en ganska stor utmaning för mig, men en rolig sådan! Jag fick en fråga om jag kunde skriva lite om hur jag har tänkt med Montys träning. Det kan jag absout göra!
 
Montys stora fokus under våran träningstid ihop har hela tiden varit att stärka och ge honom en bra grund. Jag har inte tränat in så mycket nya saker utan har velat få honom lydig och påverkbar i grundarbetet . Lära honom att man inte tar tag i bettet i en övergång, att man tar med sig bakbenen in i den nya gångarten, att alltid tänka framåt osv. Väldigt mycket grundläggande arbete har vi lagt ner med kombinationen lydighet och styrka. I och med att han inte var riden jättemycket tidigare och varit lite knepig så har jag försökt få hitta vägar för att göra träningen rolig för honom, så att det inte ska bli för tråkigt för honom när han måste ta i lite. Han är också ganska känslig så man får vara lite försiktig med när man kräver saker.
 
 
I galoppen har vi fått jobba mycket på bärigheten. Han har en naturligt fin galopp, men som var lite för stor för att han skulle orka galoppera i början helt enkelt. Där har vi jobbat mycket med tempoväxlingar och att rida på olika stora volter då han har tyckt att det har varit lite jobbigt just i svängarna. Vi har också tagit mycket hjälp av studs och bommar att galoppera över, det har hjälp otroligt mycket! Även massor av fattningar har vi tränat för att få honom att fatta med bakbenen. I början ville han gärna slängtrava in i galoppen eller "hoppa" in i galoppen och också då släppa ryggen. Det blev lite så när han inte hade tillräckligt mycket bjudning och styrka.
 
 
Traven är hans svåraste gångart där han gärna blir lite styltig och spänd. Han har inte velat länga särskilt mycket men varit ganska stadig hela tiden, dock upplever jag att han har släppt ryggen ganska mycket i just traven och inte riktigt gått i en ordentlig form. Det jobbar vi fortfarande med. Men nu äntligen efter massor med jobb med att från början bara kräva smååå skillnader till att nu faktiskt kunna rida små längningar här hemma, så börjar traven blomma ut allt mer. Men mer arbete för att få med bakben och rygg i traven återstår. 
 
 
Det känns  som att grunderna sitter ganska bra numera, han är fint lösgjord och arbetar bättre med ryggen än tidigare. Han är också mycket lydigare och lättare att påverka. De här dumheterna med att snurra runt, tvärnita och hoppa upp eller liknande som han faktiskt höll på med ganska mycket den första tiden hos mig har han slutat helt med, det känns otroligt skönt att ha fått bort de olaterna!
 
I höst har vi börjat med skänkelvikningar, förvänd galopp och jag har börjat kunna kräva lite mer samling. Han tar träningen otroligt bra! Detta kommer att fortsätta vara huvudfokuset i höst/vinter och givetvis ännu mer styrka och lydighet. 
 
Det viktigaste har hela tiden varit tid och tålamod.  Han är ingen ponny som man stressar fram något med, och jag har verkligen velat ge honom tiden han behöver för att han ska kunna blomma ut senare. Han är otroligt lätt och fin i handen nu och börjar förstå mer och mer vad jag vill med skänklarna/sätet. Förut när jag ville flytta ut någon bog med skänkeln ville han helst bara springa iväg, men allt blir så mycket enklare nu när han har lärt sig att han ska forma sig runt skänkeln. Jag tror att det här kan bli en toppenponny och jag är övertygad om att han kommer att utvecklas mycket de kommande månaderna vi har kvar! Jag har också lärt mig hur otroligt viktiga grunderna är redan från början, ingen idé att börja med något annat innan de sitter helt. 
 
 

Blir ibland för mycket

Postat den: 2016-08-29 @ 14:36:00 | Allmänt | Kommentarer (2)

Idag känner jag ingen ork till någonting efter att ha ridit Obelix, det blir bara för mycket ibland. Glädjen över första träningen med Arragon igår byttes ganska snabbt ut mot besvikelse, igen. 
 
Vi har haft så mycket otur, eller vad man nu själv vill kalla det, sedan vi köpte Obelix. Först hovbölden som gjorde att han blev stående länge, följt av en igångsättning mitt i vintern med en överpigg häst som inte gick att lasta och en bana som inte var ridbar. Inte helt lätt för oss som bara haft ponny innan att hantera en stor unghäst mitt i vintern som inte hade ridits på länge. Våren fortsatte sedan med lastningsproblem men vi kom iväg på några träningar som gick riktigt bra. När vi som mest började komma igång slog det tillbaka och vi kunde inte lasta igen = jag blev ensam med att träna honom vilket inte alltid var helt enkelt och det dåliga blöta underlaget var inte till någon hjälp. 
 
Nästa grej var när han sprang i hagen och sparkade sig själv genom benskydden = halt. Fick vänta ut det (som tack och lov inte tog så lång tid).
 
V.29 under sommaren kom vi äntligen ut på våran första tävling och vann med 74%, det efter en fantastiskt rolig träningsvecka på Sterntorp. Vi började komma igång med både träning och tävling och allt kändes så roligt. 5 dagar efter tävlingen går han omkull i hagen och sträcker sig. Vi behandlar, och det hjälper inte. Åker till Stefan efter 5 veckors skritt och behandlar, och han blir bra. 
 
 
Nu har jag joggat i någon vecka, och idag var rörelsestörningen tillbaka precis som när han sträckte sig och musklerna är spända. Och nu står vi här igen... Kan inte rida, kan inte träna, kan ingenting. Jag känner mig fruktansvärt frustererad och hjälplös. Jag vill bara ha en frisk häst och jag skulle göra allt för att få det, men vad kan lilla jag göra just idag? Ungefär ingenting. Hade JAG kunnat göra något annorlunda för att förhindra det här? Tänk om jag bara hade låtit bli att släppa ut honom när vattenspridaren på åkern var på så att han inte hade gått omkull? Eller haft bättre benskydd som inte gick sönder? Eller tagit lastningshjälp tidigare än vad vi gjorde?
 
På allt detta har Arragon stått med senskada januari-juni pågrund av en dum isfläck dessutom.
 
 
 
Är så fruktansvärt trött på att gå runt och oroa mig för att något ska hända hela tiden, se alla planer rasa och bli besviken. Är så fruktansvärt trött på att sätta igång hästarna och hela tiden börja om från början. Jag älskar Obelix och Arragon och jag är urtrött på att aldrig kunna få komma vidare och göra roliga saker tillsammans. Jag kan inte ens ut och promenera med Obelix nu, pågrund av att han blir för pigg när han vilar. 
 
Samtidigt har vi gjort fantastiskt mycket roligt iår också och jag vet att jag har tur som ens kan ha de här båda fina hästarna. Arragon har gått så mycket bättre nu än innan skadorna, vi har kommit ihop mycket bättre. Och jag och Obelix har haft några fantastiskt bra träningar tillsammans, och lärt känna varandra mycket mer! <3 För att inte tala om alla träningshästar som jag har fått möjlighet att rida. 
 
Jag hoppas att vi kan lägga de här tråkiga perioderna bakom oss snart och sikta framåt. Det blir ibland långt ifrån som man hade tänkt sig, och det är jag inte ensam om med mina hästar. Hoppas att Obelix blir bra snart, och att vi kan börja titta framåt igen - mot förhoppningsvis bättre tider. Den här hästen är verkligen min drömhäst och han är fantastisk på alla sätt och vis, jag vill så gärna fortsätta jobba med honom nu!

Planen för Monty i höst

Postat den: 2016-08-24 @ 05:14:00 | Allmänt | Kommentarer (0)

Under våren har Monty haft väldigt varierande resultat på tävlingsbanorna. Han har tyckt att banorna har varit lite läskiga men vid vissa tillfällen har han blivit ridbar och då har vi fått ganska okej resultat!

Tanken i höst med honom är att tävla ganska intensivt. Inte så att han tröttnar, men så att det blir lite mer vardag för honom och att han blir van med tävlingssituationen och att vara på nya platser. Sen tänker jag att vi ger honom en paus i vinter då han får tänka på det han har lärt sig. 
 
 
Vi fortsätter att tävla på LB-nivå i höst, men kommer att börja träna på LA-momenten, vilket vi redan gör. Den förvända galoppen funkar han bra i men han behöver mer styrka där, skänkelvikningarna börjar han förstå och ryggningarna är inte helt raka men han börjar förstå det med. Han ska även på en koll hos Stefan så att vi kan se hur han är i kroppen. Han kommer också få mycket varierat arbete med både dressyr, hoppning, uteritter och jobb från marken. Han behöver en allsidig träning och ett system som han kan känna sig trygg i. Nästa sommar är tanken att han ska säljas och då vill jag att han ska vara en stadig dressyrponny men som också har tränat lite hoppning och är trygg på uteritterna. 
 
Planen kortfattat:
- Rida stadiga rundor i LC/LB och försöka få honom mer avslappnad på banan
- Träna på LA-momenten
- Varierad och stärkande träning, framförallt stärka upp galoppen. 
- Få honom tryggare i skogen så att han blir enklare att rida där för någon annan
 

Planen för Arragon i höst

Postat den: 2016-08-23 @ 05:14:00 | Allmänt | Kommentarer (0)

Den här hösten med Arragon kommer helt klart att bli lite annorlunda med tanke på hur våren har sett ut (konvalecent jan-juni med skador i gaffelband och djupa böjsenan vänster fram). 
 
Min plan är att inte göra alltför många starter med honom, och inte heller rida jättemycket träningar. Jag vill spara på honom så mycket det bara går nu och rida mycket stärkande arbete här hemma med bommar, klättring och annan liknande träning som jag tror att både hans mentala och hans kropp kommer att må väldigt bra av. Arragon är fantastisk att tävla och vara ute med och hade jag fått bestämma (och kanske han också, haha) så hade jag helst tävlat honom hela tiden, men den här hösten vill jag istället försöka att verkligen toppa till ett fåtal tävlingar. 
 
Vi kommer att rida två regionala tävlingar, och sen satsar vi för fullt på starterna i Nordhalland. Egentligen hade jag velat göra någon FEI-start innan dess då det senast var i november som vi startade FEI (senaste tävlingen), men det är väldigt lite nationella tävlingar nu i höst och de få som är finns bara väldigt långt bort utan uppstallning. TRIST! 
 
 
Sedan kommer vi till det jobbiga. Vi måste verkligen sätta oss ner och fundera ut hur vi ska göra med Arragon i framtiden. Om jag ska behålla honom och rida själv, behålla och låta någon annan rida, låna ut, sälja.....? Jag har ingen aning faktiskt. Det känns mest självklart  att behålla honom, men det är återigen det här med att få ihop ekonomin. Jag vill kunna satsa på riktigt med Obelix nästa år. Det tåls verkligen att fundera på hur vi ska göra och vad som framförallt är bäst för honom. Så planen kortfattat: 
 
- Rida mycket stärkande och varierat arbete
- Träna för Anna Drugge
- Fåtal tävlingar
- Få mer klarhet i hur Arragons framtid ska se ut
 

Enorma framsteg med lastningen

Postat den: 2016-07-29 @ 12:27:00 | Allmänt | Kommentarer (2)

Ni som har följt bloggen sen jag köpte Obelix vet att vi har haft endel problem med lastningen som gjort att vi inte har kunnat träna eller åka till ridhus regelbundet. Det har inte tidigare ägare haft på samma sätt, utan det är något som han har fått för sig här. Han har dessutom åkt mycket lastbil tidigare. 
 
I början löste vi det ganska bra efter lite träning, han gick tillslut rätt in om jag gick med honom och sysselsatte honom medan pappa stängde bommen. Men han kom inte alltid ända in och det blev lite problem här och där. För varje gång vi åkte med honom så blev det alltid värre, och tillslut stod vi en gång i 20 minusgrader klockan halv 12 på natten och försökte få med honom hem. Inte så roligt...! Vi har sedan dess provat massor av metoder, chansat på att åka iväg ibland ändå men alltid varit så nervösa över lastningen. 
 
Tillslut kände vi at vi inte klarade av det. Vi åkte till Rebecca Dahlgren på HorseVision för lastträning. Även här hade vi stora problem till en början, men vilken förvandling det har blivit sen dess! Nu finner han tryggheten I transporten, och inte utanför. Rebecca satte verkligen en helt annan mental inställning i honom inför transporten. Nu om han är stressad så nästan springer han på transporten, för han vet att han får ha det lugnt där. Han backar också ut mycket lugnare och det är stor skillnad på mentaliteten i samband med lastningen. 
 
 
Jag är så tacksam gentemot Rebecca att hon kunde hjälpa oss! Nu det senaste har vi lastat klockrent både på träning och tävling, något som omöjligt för bara några månader sedan. Och om bakslag kommer - då vet jag vem jag ska ringa nu ;) 
 
Jag tror också att min och pappas inställning har gjort sitt, vi är mer säkra på VÅR uppgift nu också. Jag lastar honom med hjälp av sticken, pappa håller koll på linan och sätter för bommen. I framtiden är målet att jag ska kunna lasta honom helt själv. Nu går han in själv, men när vi är helt säkra framöver hoppas jag att jag ska kunna sätta för bommen och även ha koll på linan själv. Men det väntar vi såklart med!
 
 

Olika utmaningar... så roligt!

Postat den: 2016-07-14 @ 05:56:00 | Allmänt | Kommentarer (3)

Det är så fantastiskt roligt att rida många olika hästar, det ger mig som ryttare flera olika utmaningar att hitta lösningar till varje häst. Jag är så glad att jag just nu får chansen att träna så många olika hästar, det är lika roligt varje dag! 
 
Bruno som jag tränade och tävlade förra sommaren var en personlig hingst med mycket energi. En väldigt rolig häst som inte var alltför komplicerad men som krävde att jag som ryttare tänkte till. Vi hade mycket roligt ihop och vi utvecklades fint tillsammans. Ett bra första steg in på storhäst för mig, men som givetvis blev en utmaning till skillnad från ponny, precis som storhästen Felicitas som jag också ridit litegrann. 
 
Arragon har också varit en väldigt stor utmaning för mig som ryttare, likaså Obelix. Båda är tekniska. Inte svåra, men jag som ryttare har inte jättemycket i ryggsäcken och då stöter man på problem. Det gör man säkerligen med alla hästar, men alla hästar är mer eller mindre utmaning för olika ryttare. Både Arragon och Obelix kan verkligen få mig att ligga vaken nätterna långa när jag funderar på hur jag ska lösa olika saker ;) Så har det aldrig varit på samma sätt med några andra hästar. 
 
Federer, Monty och Mozzarella som jag har ridit har varit yngre, något som också har varit nytt för mig. Det har varit nyttigt att rida lite yngre hästar som faktiskt inte kan så mycket, och det är också väldigt roligt att se utvecklingen då! Monty som jag tränar just nu har gjort stora framsteg, men det kan likagärna också bli stora bakslag. Han är en väldigt känslig häst som lätt blir spänd, så det är mycket att tänka på. Jag är väldigt glad över att jag har lyckats få honom dit vi är idag, och jag hoppas att jag kommer att lyckas ta honom ännu längre framöver!
 
 
Jag älskar att rida och utvecklas ihop med varje häst. Alla hästar är en utmaning på sitt sätt. Det är nyttigt att rida många olika typer av hästar för att bli en bra ryttare, tror jag!  Min största utmaning i slutändan är nog ändå det mentala. Jag får lätt prestationsångest, tappar självförtroendet i ridningen och det känner hästarna, speciellt Obelix. Då tar han över. Det måste jag jobba på, och även att kunna vara stark mentalt under tiden som jag går igenom ett problem tillsammans med hästen. 
 
 

Ingen har sagt att det ska vara enkelt

Postat den: 2016-06-29 @ 21:49:00 | Allmänt | Kommentarer (0)

Vi har haft väldigt bra träningspass, jag och Obelix, ända sedan vi kom ner hit. Det har känts som att jag fått mer koll på honom och det har blivit mer harmoniskt men med mer tryck. Givetvis kommer det då bakslag också, det hör till framgången. Och det kom mer eller mindre idag.

 

 

Han kändes redan från början ganska stark, hängde lite och då blir jag gärna också hängande kvar i tygeln. Jag tror att vi både var lite trötta i kroppen, och då blir jag långsam och orkar inte sitta ordentligt på honom och han blir bara längre och längre. I traven fick vi ändå igenom några bra grejer, vi gjorde flera bra skänkelvikningar och lite öppnar som jag tycker kändes bra. Vänstergaloppen var också mestadels bra och jag red ordentligt, men jag tror lite att just för att det krävdes så mycket i vänstergaloppen så var lite mina krafter slut när vi skulle börja med andra galoppen. Det gick ett tag, men när vi kom till den förvända så sprack det lite. Jag hade lite problem med den höger förvända igår med, att han bröt av till trav för att jag inte lyckades rida honom tillräckligt ihop i kroppen där, men det löste sig ganska bra då. Men idag bara gick det inte! Och då blev jag ännu långsammare i ridningen och kopplade lite bort lösningarna jag kunde ta till. Jag får väldigt lätt prestationsångest och känner att allt är mitt fel att det inte går bra, och då tar de känslorna lite över. 

 

Men, det går inte bra varje pass och det vet jag - men jag vill så mycket och då känns det alltid jobbigt med motgångar. Det är något som jag tror att man får mogna lite i ju längre man rider och håller på med hästar, man får lära sig att tackla det på rätt sätt helt enkelt. Jag har lärt mig det med Arragon, att bara för att det inte går bra just den dagen behöver det inte betyda att det aldrig kommer att funka. Så måste jag tänka när jag rider Obelix också! 

 

 Jag tycker hursomhelst det känns bra att vi är här och har fortsatt hjälp några dagar till, det var absolut ingen katastrof idag - och det är bara att jobba vidare! Det är ingen som har sagt att det är enkelt att rida, då skulle det ju alltid gå bra för alla isåfall. Imorgon är det vilodag för oss båda men sen på fredag är vi tillbaka!! ;) Vi är ju faktiskt här för att få hjälp med våra problem!

 

(Finns förresten en liten film från i lördags på min instagram @oliiviiagustavsson)

 

 

Vi stryker SM ur bilden

Postat den: 2016-05-08 @ 05:05:00 | Allmänt | Kommentarer (5)

Jag har bestämt mig, oavsett om Arragon är frisk eller inte när vi har återbesök v.21. Jag och Arragon kommer inte att delta på ponny-SM v.29. Det är heller inte särskilt troligt att han skulle vara helt bra v.21, det vore nästan orimligt. 
 
Jag vill det så mycket, så otroligt mycket, men jag vet att det inte är rätt för någon av oss. Det känns bara dumt att ens tänka tanken. Jag vill att han ska vara hållbar i längden och jag vill ge honom mycket tid för att bygga upp kroppen igen. Det vore inte rätt att pressa honom under ett långt meeting med så lite förberedelsetid, jag tror bara att det skulle leda till bakslag i slutändan. Jag är givetvis otroligt besviken över att hela våran tävlingssäsong är förstörd och jag vet inte när vi är tillbaka igen berorende på hur lång tid skadan tar att läka. 
 
Men det är bara att bita ihop och fortsätta att kämpa och göra allting för att han ska bli bra. Allt för honom <3 
Jag tror tyvärr att vi kommer att ha en längre konvalecentperiod än till v.21, men han får den tid han behöver för att bli bra. Han är värd allt det bästa, min underbara Arragon <3
 
Jag känner att det är bättre att direkt bestämma hur det blir med tävlingarna, det är så jobbigt att vela fram och tillbaka och undra hela tiden. Nu kan vi bara ta det lugnt, i vår takt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En påminnelse

Postat den: 2016-03-24 @ 16:13:00 | Allmänt | Kommentarer (0)

En liten påminnelse att komma ihåg under helgen på GHS där man säkerligen spenderar mycket pengar på diverse utrustning och outfits till sin häst. Det är jätteroligt.. men jag håller med om det som Emelie skriver i sitt inlägg, att träning är det som har störst betydelse, inte att du har den mest perfekta outfiten. Med det sagt menar jag inte att ni inte ska köpa outfits i helgen, haha, men man kanske ändå ska tänka till en extra gång på vad man prioriterar i sina köp. Det kommer jag att göra! 
 
Läs inlägget i sin helhet här: http://www.hippson.se/blogs/Gastbloggen/gastbloggen-det-ar-inte-outfiten-som.htm?fb_action_ids=10154099528170159&fb_action_types=og.likes
 
 
 
 

Rida på asfalt

Postat den: 2016-03-19 @ 05:11:00 | Allmänt | Kommentarer (1)

Vi bor på landet, men här är det asfalt i stort sett överallt ändå med undantag för några grusvägar, och alla mängder av ridvägar i skogen såklart. 
 
Det finns mycket åsikter kring hurvida man ska rida på asfalt och inte. Jag tänkte berätta min syn på det hela! 
 
 
Jag har alltid fått höra att det är farligt att rida på asfalt för att det är för hårt. Okej ja, det är ganska hårt, men farligt? Det tycker jag inte. Jag tror istället att hästarna mår väldigt bra av att gå korta stunder på asfalt, både i skritt och trav. Vi pratar alltid om att variera underlaget för hästarna, och då ser jag asfalten som ett bra komplement isåfall. Jag tror att om vi rider hästarna i en lugn och balanserad trav (alltså inte busridning och liknande) på asfalten där hästen använder sin kropp rätt, tror jag att det stärker senor och bygger upp hästen på ett bra sätt. Arragon skrittas eller promeneras oftast minst 1 h på asfalt varje dag, och nu har jag även travat korta bitar för att stärka upp honom. Både jag själv och min osteopat har bara sett en positiv utveckling av det. En annan sak som jag tror är viktigt när man ska trava på asfalt är att man sakta vänjer in hästen och ökar stegvis, att man alltså inte travar för långa sträckor till en början utan bygger på mer och mer.  
 
Ibland tror jag faktiskt att det kan slita mer på att gå runt runt på en mjuk bana varje dag, jag tycker asfalt är perfekt till vissa saker då man får rida rakt fram och på hårt underlag. Vi har dessutom turen att ha en lite annorlunda asfalt här som är väldigt grov, som gör att hästarna inte halkar på den. Superbra! 
 
Kort sagt: Korta bitar med trav på asfalt då och då tror jag bara är stärkande! Men kolla över så att asfalten inte är hal (finns ju flera olika typer av asfalt). 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
Tillbaka till startsidan