"Måste dressyr vara ett lotteri?"

Postat den: 2015-10-23 @ 13:00:00 | Allmänt | Kommentarer (0)

I förmiddags läste jag på nätet på TIdningen Ridsport, och kom över "Måste dressyr vara ett lotteri?", skriven av Bo Tibblin. 
 
Jag tycker att det här var så himla bra, och håller verkligen med! Jag är inte alls något stort fan av de här halvpoängen och tycker att det rör ihop det väldigt mycket. Att det dessutom kan skilja så mycket i procent mellan domare som sett samma ritt (även fast de förstås sitter på samma ställen) är inte alls bra. Något borde man kunna göra för att få domarna att döma mer likvärdigt. Meeen - artikeln förklarar bättre än vad jag gör. Så läs den HÄR.
 
 

Ridning är svårt

Postat den: 2015-10-20 @ 13:19:00 | Allmänt | Kommentarer (3)

Ju mer jag rider, desto mer inser jag verkligen hur otroligt svårt och komplicerat det är att rida. Inte nog med att det är svårt att hitta rätt knappar på varje häst nu när jag åker runt och provrider hästar, det är ju faktiskt otroligt svårt att rida sina egna hästar också! 

 

Det är väl just det som är tjusningen lite med det, och som gör det så fruktansvärt roligt. Jag älskar verkligen att KÄMPA för ridningen, för att varje dag utvecklas och bli bättre. Arragon är absolut den tekniskt svåraste hästen jag har ridit, och en häst som jag tror att man väldigt lätt skulle kunna tappa tålamodet med. Jag som person är ju inte sån som tappar tålamodet dock, utan jag blir så taggad av alla problem som uppstår. Jag vill så gärna lära mig att rida bättre, hitta knappar och få till det bra! 

 

Arragon har lärt mig väldigt mycket. Han har lärt mig att det lönar sig att ha tålamod, att det aldrig blir helt perfekt eller ibland inte som man har tänkt sig, och att det är en fantastisk känsla när det verkligen blir rätt. Jag skulle lätt kunna byta ut en dålig känsla i 2 år, mot den känsla jag får på Arragon när han går riktigt bra om det bara så är under några få minuter. För det är så otroligt häftigt, när man bara känner suget framåt i tyglarna. Det är värt så otroligt mycket slit, tycker jag! Och för att tillägga, så är ju ”slitet” bara roligt om man tänker på det i det stora hela.

 

 

Mitt och Arragons största problem har alltid varit halslängden. Han vill gärna bli kort i halsen (speciellt om han inte tar stöd och då drar in halsen när jag bromsar). Vi har jobbat stenhårt med det och jobbar med det än idag. Men det är det som gör att vi hela tiden tränar och tränar och tränar, för vi vill bli bättre! Ja, dressyr är svårt, men en så himla häftig sport där man tillåts att älska motgångarna lika mycket som medgångarna. 

 

Det är en ära att få tillbringa mina dagar i stallet tillsammans med mina fyrbenta vänner. Dom är bäst <3 Och ju bättre man blir på att rida, desto svårare blir det att rida. Låter mindre logiskt, men så är det. 


Alla började vi någonstans

Postat den: 2015-10-14 @ 08:37:27 | Allmänt | Kommentarer (3)

Ja.. Alla har vi börjat någonstans!
 
Jag fick upp mitt intresse för dressyr under 2012, där jag under maj gjorde min första "riktiga" tävling, som var en klubbtävling på LRK. Här startade jag en LC:1 med min gamla c-ponny Prinsen, och en LB:2 med min c-ponny Annabell som vi sålde i början på 2014. Med Prinsen fick jag 61% och Annabell 59%. 
 
Det är så kul att se att man som ryttare utvecklas. Visst sitter jag även på bättre hästar nu, men det är kul att titta tillbaka såhär och se vart man faktiskt var för bara 3 år sedan, när man tänker efter är det inte så längesedan. 3 ÅR, det är ingenting. Det känns som att jag har tävlat dressyr hela livet. Dessutom började jag inte tävla dressyr seriöst förrän 2014 egentligen, fram tills dess hade jag mest intresse för hoppning.
 
Från klubbdressyren med Prinsen och Annabell (pappas filmning har utvecklats också haha)
 
 
 
Första tävlingen på lokalnivå med med Soccan, som jag köpt i maj 2015 (såldes i våras). En riktig läromästare var hon verkligen, vi har lärt varandra så otroligt mycket! Jag skulle göra så mycket för att få ha henne här hemma en vecka till i mitt liv, bara få pussa på henne och busa ut i skogen. Världens bästa Sockertopp, jag saknar henne massor <3
 
 
Sen får man ju inte glömma hoppningen.. Jag hoppade mycket med båda Annabell och Soccan. Det är något som jag också kan sakna ibland. T.ex. Annabell var alltid så stensäker mot hinderna, hoppade riktigt härligt. Soccan hoppade också bra men kunde ibland vara lite tveksam. Hon trivdes mot slutet bättre som dressyrponny, och det mådde också hennes kropp väldigt mycket bättre av. Nu får jag nöja mig med lite småhinder på Flisan och Bruno samt cavaletti med Arragon. 
 
 
Mina älskade ponnyer, vad dom lärt mig mycket genom tiderna. 
 
 
 

Användbarheten av den lägre formen

Postat den: 2015-10-08 @ 16:17:00 | Arragon | Kommentarer (2)

Under Patrik Kittels testridning på 4-åringarna under Breeders poängterade han verkligen hur viktigt det var för hästen att kunna komma ner i en lägre form och slappna av ordentligt, samt att gärna trava "ekonomiskt" där. Jag håller verkligen med honom!
 
Mer än 70% av mina ridpass består nog av ridning i en lägre form än den jag rider i på tävling. När jag rider i stärkande syfte vill jag alltid hitta en lite lägre form där ryggen kommer med och hästen verkligen får arbeta igenom hela kroppen, för att sedan ta med det upp till den lite högre formen. Går det att göra en bra samling och enkelt byte i en lägre form, då blir det mycket enklare även i tävlingsformen. Hästen ska vara oberoende av vart den har huvudet, och inte bara kunna samla sig när man håller ihop den i en högre form. Jag tycker att det är DÄR, en stor del av ridbarheten hos en häst sitter. Givetvis är det något som man får bygga upp under en längre tid.
 
I den här formen gillar jag att arbeta Arragon i hemma, gärna ännu lite lägre.
 
Brunos största utveckling under tiden jag ridit honom, måste vara på just det här området. I början var det jättesvårt att rida honom i en lägre form. Man ville väldigt gärna rida honom i en "vanlig" form, för det var enklast att få honom bra där. Han hade en form som han hela tiden gick i, och den var nästan lite svår att komma ifrån.  Då fick man verkligen tänka till och våga ändra på formen och utmana lite. Det var riktigt kämpigt ett tag för han blev väldigt obalanserad, ville bara springa på fort framåt, blev ostabil i formen och slappnade inte alls av när jag försökte hitta den lägre och rundare formen. Jag bestämde mig ändå för att inte ge mig med det här, och visst har det gett resultat! Han har blivit mycket mer ridbar överlag när jag när som helst kan sänka ner honom utan att han tappar balansen. Det är lite svårt i galoppen fortfarande där han har lite svårt att hitta rätt balans och takt, men det kommer! Tidigare fick jag känslan av att jag alltid villa hålla så mycket för att han inte ska falla isär, nu balanserar han sig själv på ett helt annat sätt och kommer upp bättre i fronten. 
 
 
 
Sen är alla former olika bra för olika hästar, alla hästar ser olika ut och man får rida olika på alla hästar för att ge den en bra grund samt ta hänsyn till hästens ålder och utbildningsnivå. Det viktigaste är att man rider i en skonsam form som är väl anpassad för hästen och som är bra för hästen både psykiskt och fysiskt. Men den långa och låga formen är för mig så otroligt viktig och användbar, det har verkligen hjälpt mig framåt med alla mina hästar. Jag har insett att det verkligen är värt arbetet att lägga ner tid på att få hästen att gå balanserat i den här formen.
 
 
 
 
 
 
 

Mobilanpassat?

Postat den: 2015-09-25 @ 11:55:00 | Allmänt | Kommentarer (3)

När jag går in och läser på min egna blogg (jag gör det ibland för att få en uppfattning om hur allting låter som jag skriver, haha😉) så har jag kommit fram till att det är lite jobbigt att läsa bloggen ifrån mobilen. Med hjälp av blogg.se kan man numera se hur många utav er som läser från mobilen, och det är nästan mer än hälften!
 
Så jag funderar: Ska jag göra bloggen mobilanpassad för att göra den mer läsanpassad? Eller kan man ändra typsnittet/designen på något sätt som gör att det blir lättare att läsa? Nu känns det som att texten är väldigt liten och det går inte att zooma så mycket pågrund av att jag har själva inläggsidan ganska bred. Vad tycker ni? 😃
 
 
 

Osteopati - tid hos Stefan

Postat den: 2015-09-19 @ 11:30:00 | Allmänt | Kommentarer (0)

Arragon hade en tid hos Stefan v.40, men jag kände att det var dumt att vänta så länge på en koll då han inte känns som han ska i kroppen nu och med tanke på att han har en artros så vill jag vara väldigt försiktig vid minsta misstanke på låsning/spänning som gör att han skulle kunna felbelasta. Givetvis superviktigt på alla hästar - men om ännu viktigare på en häst med artros då det kan bli fel mycket snabbare i en led som redan tidigare har varit skadad. 
 
Hur som helst så ringde jag på ren chansning om en tid nu på onsdag - och lyckades få en tid! Otroligt bra att få en tid så snart, då kan jag ändå rida på fram tills dess och jag känner mig lugnare när jag vet att vi ska dit. . Jag har några specifika ställen som jag vill att han ska kika på, så vi får se vad han säger om det både när vi longerar och när han känner igenom honom. 
 
Stefan har alltid löst alla kroppsliga problem med Arragon, och har vi haft ett problem i ridningen så har det nästan alltid funnits en anledning till det som visat sig i kroppen. Bruno har också varit där ett par gånger och visat på en stor förbättring sen dess. Tur att jag har en sån outstanding osteopat ;)
 
 
 
Jag tror att det är väldigt viktigt att kolla sin häst ibland hos en osteopat, equiterapeut eller liknande. Och då en som verkligen är känd för att kunna sina saker. Jag tycker att det finns alldeles för många oseriösa som kallar sig massörer men inte kan någonting som har en stor kundkrets, där kunderna sällan känner någon skillnad men fortsätter i hopp om att göra det. Jag tror  att det kan ta några gånger innan det händer något, men när det har gått 4-5 behandlingar och INGET har hänt, då hade jag reagerat. 
 
Stefan som vi går hos behandlar med chockvåg samt massage med händer men har även tillgång till ultraljud. Jag litar fullt ut på honom och jag tycker att han har fått bra ordning på Arragons kropp. Nackdelen med det är att vi har nästan 3 timmar att åka dit med transport, jag tror inte det är jättebra för en häst att stå stilla så länge efter en behandling utan att det hade varit bättre för den att komma ut i hagen och röra på sig lite lugnt.
 
 

Vilken utveckling vi har gjort!

Postat den: 2015-09-09 @ 16:06:00 | Allmänt | Kommentarer (2)

I april provred jag Bruno för första gången, och har sedan dess ridit honom regelbundet i maj 1-2 gånger i veckan. Utöver detta så tömkör och kör hans ägare honom flera dagar i veckan. 
Provridningen: 
 
 
Nu när jag tittar tillbaka på gamla filmer och bilder, inser jag verkligen vilken enormt utveckling vi har gjort på den här korta tiden. Jag trodde aldrig att det skulle gå såhär fort framåt när jag red honom för första gången, men han har verkligen tagit till sig träningen snabbt och väldigt bra. 
 
Formen har blivit väldigt mycket stadigare, förflyttningarna är inte längre några problem, han bjuder framåt, har mer stöd så att näsan kommer framåt och jobbar bättre genom hela kroppen. Men det största utvecklingsområdet måste ändå vara galoppen. För den har verkligen varit enormt svår. Det har krävts mycket jobb där med både galoppfattningarna och själva galoppen. Galoppfattningarna kan fortfarande vara lite svåra ibland, speciellt från skritt, men galoppen trodde jag aldrig skulle kunna bli så bra som den faktiskt är nu. Han är så mycket mer sammansatt, har bakbenen med sig och fronten kommer upp fint både i den förvända och rättvända.. Nu behöver jag inte längre vara rädd för att det ska bli en konstig takt och att han ska släppa stödet när jag börjar galoppera, utan nu bjuder han alltid på framåt och hamnar snabbt där han ska vara i balans. 
 
Jag är så glad över att få göra det här med honom och det känns som att vi båda utvecklas när vi lär oss tillsammans. Han passar min ridning väldigt bra och även om vi har våra duster ibland och han har lite egen vilja, så brukar det alltid bli bra i slutändan. 
 
 
Det som är så roligt med honom är att han lär sig sakerna så snabbt (och får mer styrka). För 2 månader sedan stannade han i princip i öppnorna när vi började med det, medan han nu bjuder på riktigt bra. Känns fantastiskt roligt! Jag hoppas att vi kan få lika bra koll på slutorna så småningom. Vi jobbar vidare mot nya mål! Men att efter bara några månader tillsammans vara placerade i 4 av 6 starter och att dessutom rida LB på 73% och LA på 74%, känns ju riktigt spännande! Vi får se vad det blir utav det här :D Jag tror att han kan bli riktigt fin tillslut och jag tror att hans gångarter kommer att utvecklas ännu mer.
 
Men nu kan det ju hända att vi får en liten kämpigare period framför oss snart. Nu vill vi båda mycket och vi får försöka att sakta i backarna lite och kanske göra lite andra grejer för variationens skull. Han börjar veta vad jag vill nu och försöker att göra lite själv, vilket är bra, men han måste komma ihåg att vänta på mig. Han är också mycket mer att rida nu när han har fått styrka och det är en liten utmaning att rida honom varje gång, men inte för att få honom att bjuda utan för att hantera känsligheten och energin på rätt sätt. Och det är ju bara jätteroligt!! 
 
Något vi behöver jobba mer på är dock den långa och låga formen. Det har blivit mer stadigt och nu kan jag få honom att gå i en lång och låg form i traven utan att han bara rusar. Men galoppen är fortfarande lite svår och där kan han ibland fortfarande tappa takten lite. Om man tittar på filmen nedan så ser man att han tappar takten lite när vi länger formen, så där måste vi jobba upp styrkan nu. Denna filmen är ca 1 månad gammal. 
 
 
Vi håller också tummarna för att han ska få hålla sig frisk och kry hela vägen. Men med noggran planering och ett bra upplägg så ska vi nog kunna hålla skadorna borta. 
 
 

Körtkort

Postat den: 2015-09-04 @ 11:51:00 | Allmänt | Kommentarer (1)

Jag längtar så mycket tills jag har körkort och kan köra mig och hästarna själv överallt. Jag förstår att det tar ett tag innan man kan köra med transport och häst, men ändå. 
 
Det är så jobbigt att alltid behöva fråga sina föräldrar om att åka överallt, när man vet att de egentligen inte har den tiden. Just nu har jag så mycket med Arragon. Dels så var det ju sadelutprovningen idag som höll på att få ställas in igår pågrund av problem med skjuts. Sen behöver Arragon verkligen åka till tandläkaren typ nu helst och han behöver även komma till Stefan i kungsbacka för att fixa sin ena bog. Jobbigt läge.. Inte nog med det så är det träning i helgen som tar mycket tid. Som tur är så har Anette lovat att vara så snäll och köra till träningen imorgon när pappa inte hann. Verkligen jättesnällt, och det uppskattas jättemycket! Vet dock inte riktigt hur vi ska få ihop resten utav det. Det är lite jobbigt när hovslagaren bor 30 minuter bort, ´tandläkaren 1 timme, osteopaten nästan 3 timmar och ens tränare nästan 2 timmar ;) 
 
 
 
Men tänkt när man har eget körkort och kan köra till tävling, träning, tandläkare och allt annat själv. Det skulle vara så underbart skönt både för mig och dem som alltid måste köra mig. Det blir ju mycket fram och tillbaka med hästarna hela tiden och det blir likadant när jag ska ta mig till Bruno eftersom vi inte har några bra bussförbindelser här ute. 
 
Frågan är ju bara när tiden för att övningsköra ska finnas också. Det blir så mycket i kombination med hästarna och skolan också, men man kanske helt enkelt får planera in en tid som man försöker att köra varje vecka så att det verkligen blir av?

Tankar om storhäst

Postat den: 2015-08-29 @ 11:47:00 | Allmänt | Kommentarer (2)

Jag har funderat mycket kring det här med storhäst. När jag ska köpa en storhäst, vad för storhäst, och framförallt vilken ålder. 
 
Vi har ju provridit en hel del storhästar, och dem har varit lite äldre från 11-17 år. Hästarna har varit jättefina och trevliga att rida, men det har inte riktigt känts som mig. När jag köpte Arragon så ville jag ha en häst som kunde det mesta men som behövde ridas ordentlgt så att jag verkligen lärde mig att rida. 
 
Men nu när vi tittar efter en storhäst så är jag verkligen inte sugen på att ha en häst som redan kan allting. Jag vet att övergången från ponny till storhäst är väldigt stor och alla rekommenderar att köpa en storhäst att lära sig på, vilket ju säkert egentligen borde vara klokast. 
 
Men alltså... jag känner verkligen inte för det längre! Jag är så mycket mer sugen på att köpa en häst mellan 5 och 6 år att göra resan tillsammans med, och inte bara rida en häst som redan gjort grejerna flera gånger innan. Jag förstår att jag inte kan utbilda en yngre häst helt själv, för om man jämför med andra så kan jag ingenting om ridning. Men jag är så sugen på att ta mig an en liten yngre häst och träna den tillsammans med mina tränare. 
 
Jag kanske är helt ute och cyklar enligt många, men jag tror att jag någonstans måste känna efter vad jag vill, och inte bara vad det är som vore det självklara och som alla andra tycker att jag ska göra. Och sen självklart: Det viktigaste i slutändan är nog att hitta en häst som man verkligen kommer älska att jobba med varje dag, och som matchar en på bästa sätt. Det måste kännas 110% rätt. 
 
 

Tyck till om ponnyåldrarna

Postat den: 2015-08-21 @ 15:40:00 | Allmänt | Kommentarer (1)

Nu har Svenska Ridsportsförbundet utformat en enkät att svara på när det gäller ponnyåldrarna och dess åldersindelning. Jättebra att dem faktiskt försöker att lyssna på vad andra tycker nu, även om jag har haft uppfattningen att ingen har brytt sig tidigare från förbundet. 
 
Jag är lite kluven i den här frågan faktiskt. I början var jag väldigt emot det då jag trodde att det skulle bli tråkigt att alltid tävla mot samma personer, och att det inte skulle bli så mycket starter.Men det har ju faktiskt blivit nästan lika många starter i grupp 2 som i grupp 1, och på ganska likadana resultat för det mesta. Och för de som faktiskt inte kan gå upp till storhäst ännu, eller vill för den delen, så är det bra att man får rida kvar på ponny tills man är 20. 
 
Det som är tråkigt är att det blir färre i klassen och att inte alla tävlar mot alla. Jag upplever inte heller att någon grupp är bättre än den andra, utan att båda är väldigt jämnlika och presterar på ganska lika nivå. Då hade man nästan kunnat tänka sig att gruppindelningarna inte spelar så stor roll. Det känns dessutom väldigt konstigt att det blivit två svenska mästare i både de olika kategorierna. 
 
Jag är med andra ord varken för eller emot som dressyrryttare (jag vet att det inte har fungerat lika bra i hoppningen). Men nu får man chansen att säga vad man tycker!
 
 

Boxfronter

Postat den: 2015-08-19 @ 11:15:00 | Allmänt | Kommentarer (2)

Vi ska köpa hem boxfronter till vårt nya stall snart. Vi har inte riktigt bestämt hur väggar och liknande ska se ut ännu, men vi tänker att vi nästan måste bestämma vilka fronter vi vill ha på boxarna först. 
 
Första funderingen är ju på om man ska ha öppna boxar, eller boxar som har galler runt om. En annan fråga är ju vilket material man ska ha allting i. Det finns ju så mycket att välja på! Massor med olika modeller i olika prisklasser, färger och material. 
 
Det finns så många olika att köpa från också; Myrby, Kellfri, Hammars, utländska sidor osv. Vad ska man ha? Och vilka är bäst att beställa ifrån? Vi funderade ett tag på att ha 2 st boxar som var öppna, och 2 st som var stängda då alla hästar ju trivs på olika sätt och då skulle vi ha 2 öppna på ena sidan och 2 stängda på andra sidan. Jag vet inte om det skulle vara bra, eller om det skulle se och kännas konstigt? Arragon känns t.ex. som att han trivs med att ha lite mer öppet runt sig, medan tidigare hästar jag haft verkar ha trivts bättre i mer stängda. 
 
Boxarna från Röwer&Rub är riktigt snygga! Dyra också för den delen, haha ;)
 
 
 
 

Att se fram emot

Postat den: 2015-08-18 @ 15:43:00 | Allmänt | Kommentarer (1)

Nu när skolan drar igång så känns det kanske segt med höst och allting. Jag tror det är väldigt viktigt att man dels sätter mål med hästarna, och att man gör roliga saker på eftermiddagar/helger. Att man inte bara sitter av all ledig tid i soffan, för då känner man sig mycket tröttare än vad man egentligen är. Det är mycket bättre att göra roliga saker som man får energi av. Grejer jag blir piggare av är t.ex. att träna för Anna, tävla, träffa kompisar eller liknande. 
 
Jag har planerat in mycket på helgerna som jag ser väldigt mycket fram emot! Dels så är det tävlingar, och framförallt så längtar jag verkligen efter DM:et med Arragon och när vi ska rida kür igen i höst. Det ska bli så fantastiskt roligt! En annan sak som ska bli väldigt rolig är träningen för Jeanna Högberg 5-6 september. 
 
Att ha inbokade saker som träningar och tävlingar ger mig motivation till att bli bättre och utveckla min ridning. Jag älskar verkligen att träna för tränare och eftersom min tränare till Arragon (Anna) inte bor så nära så blir det inte så ofta, men då blir det desto roligare när det väl blir. Sen får vi träna själva däremellan! 
 
Självklart kan man inte göra något hela tiden för ibland behöver man vila eller stanna hemma för att plugga. Men det är viktigt att ha något att se fram emot, och längta efter! Men det är klart, den som inte har något under hösten kan ju alltid vänta på julafton ;)
 
Har ni något speciellt roligt att se fram emot i höst som ni ska göra?
 
 
 
 
 
 

Hästar i samband med trafik

Postat den: 2015-08-14 @ 11:15:00 | Allmänt | Kommentarer (1)

Nu under sommaren så märker man vilka i trafiken som är vana vid hästar - och inte. 
 
Mina grannar brukar vara ganska bra på att sakta ner och köra sakta förbi hästarna. Mina hästar är inte rädda för trafiken, men om det kommer en traktor, lastbil eller om dem bara är lite mer på tårna en dag, så kan de lätt reagera ändå. 
 
På våran väg där nästan bara grannarna kör, så är det hela tiden väldigt lugnt. Jag respekterar dem genom att stanna i vägkanten eller gå ner på någon åker, och då kör dom försiktigt förbi. Men däremot på en väg vi har som går till badstranden, så kör folk som idioter, rent ut sagt. Det gasas precis förbi hästarna, folk kör nära och Arragon stressar alltid upp sig något våldsamt på den vägen just pågrund av det. 
 
Jag kräver inte att bilarna ska stanna eller snigla sig förbi, men man kan i varje fall sakta in en aning när man ser att en häst med ryttare kommer. Numera går jag aldrig på den vägen under sommaren, då det är för riskabelt när hästarna stressar så mycket. Egentligen är det ingen stor väg, och väldigt mysig, så det är synd. Frågan är bara varför det blir såhär? Är det för att bilisterna som kör inte vet hur en häst fungerar, eller vill man bara inte bry sig?
 
Hur tänker ni med hästar i trafik?
 
 

Kombination mellan skolan och hästar

Postat den: 2015-08-11 @ 16:14:00 | Allmänt | Kommentarer (3)

Jag börjar 3:an på gymnasiet nu och har för tillfället 3 hästar igång. Arragon, och sen går ju Flisan och Bruno båda två på lite halvfart (så blir mer som 2 hästar totalt, haha). Jag har funderat mycket på det här hur man får ihop kombinationen mellan skola och hästar, och jag får mycket frågor om det.
 
Många säger att det är planering och planering som gäller, och det håller jag med om. Men det allra viktigaste tror jag verkligen är att man vill tro att det går, och att det inte känns jobbigt utan att det är roligt. Även att få stöttning av dem runtomkring när det känns jobbigt. 
 
Jag tycker aldrig någonsin att det känns jobbigt att vara i stallet, men däremot kan det kännas jobbigt att gå i skolan när jag helst hade velat vara i stallet hela dagarna. Jag har aldrig haft något problem med att få ihop skola och hästar samtidigt, men jag vet att många tycker att det ÄR problematiskt att få ihop allting. 
 
Hästarna har aldrig känts som ett tidskrävande projekt, utan det är något som jag älskar att hålla på med och som ger mig styrka. Desto mer tid med hästarna, desto bättre mår jag. Under de perioder som jag har ridit som mest har jag presterat mycket bättre i skolan, även om jag har haft mindre tid till att plugga. Jag får sån inspiration i stallet som jag kan ta med mig in i skolarbetet. Jag vet att skolan är jätteviktig, så därför lägger jag mycket tid och energi där. Jag skulle aldrig kompromissa med varken skolan eller hästarna. Men jag skulle aldrig någonsin ha motivationen att klara skolan utan mina fyrbenta vänner. Men det som är viktigast om man vill få ihop det är att man verkligen älskar att vara i stallet och älskar sin häst. Jag älskar min häst massor, bästa Arragon <3
 
Hästarna ger mig energi och glädje, det är därför jag älskar att rida varje dag. Jag kan aldrig få nog <3
Foto: Linda Andersson: 
 
 
 
 

Förebyggande av skador

Postat den: 2015-08-02 @ 17:00:00 | Allmänt | Kommentarer (2)

Alla hästägare vill sin häst det bästa och vill göra allt för att dem ska må bra och hålla sig friska. Jag har några rutiner jag alltid går efter för att förebygga skador eller överansträningar. Inte särkskilt komplicerat utan väldigt basic, men väldigt betydelsefulla. Här är mina bästa tips för att hålla hästarna friska och skadefria: 
 
1. Lugnare perioder där hästarna får återhämta sig.
2. Skritta fram minst 15-20 min och skritta av minst 15-20 min samt vara noggrann med att låta hästen värma upp i egen takt. 
3. Kyla benen efter hårdare ridpass. 
4. Regelbundet kolla upp hästen hos equiterapeut/osteopat så att hästen inte försöker att avbelasta någon del av kroppen och då belastar andra delar exta mycket som kan ta skada pågrund av t.ex en låsning eller liknande (det går ju även att känna lite hemma själv genom att massera osv.).
5. Varierat underlag.
6. Varierad träning och inte göra samma grej i för många dagar irad.
7. Anpassa träningen efter varje enskild individ.
8. En kontrollerad foderstat.
 
Det har gör jag för att förebygga skador så bra det går. Om ni har något mer tips på vad man kan göra, så får ni gärna berätta det, haha ;) Sen tror jag att en stor del ligger i hur man rider, såklart. Att hästen går i rätt form och balans är ju nummer 1. Men de andra punkterna ovan är småsaker men som blir betydelsefulla i längden. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
Tillbaka till startsidan