Dessa hästar...

Postat den: 2015-03-31 @ 20:57:00 | Allmänt | Kommentarer (1)

Vid halv 7 satt jag på Soccan imorse och var igång med att skritta följt av ett kort dressyrpass i paddocken. Precis som tänkt blev det ett pass där vi bara checkade gas, broms och sidoförflyttningarna. Tyvärr var hon inte riktigt med mig idag. Hon gjorde allting som jag bad om, till och med väldigt bra, men vi hade inte det där lilla extra och det kändes som att hon hängde sig lite framåt i t.ex. övergångarna istället för att sätta under sig bakbenen istället. Dock hade jag inte heller så höga krav på det, men man vill ju alltid försöka att få det så perfekt som möjligt ändå. 
 
 
 
Därefter åkte jag till gymmet med Natasja. Skulle inte vilja påstå att vi var så väldigt effektiva idag dock... ;) Men det var roligt ändå, mycket trevligare att sitta och prata än att träna, haha. Vi får se till att vara liiite effektivare nästa gång tror jag allt! Men lite fick vi gjort. 
 
Arragon har gått ett pass ikväll. Till en början var han överladdad och stack för mig tre gånger när det körde förbi bilar på vägen, vilket inte har hänt på väldigt väldigt länge att han gjort. Satt dessutom med långa tyglar varje gång eftersom jag joggade fram så då hade jag ingen chans att säga till honom. Hoppas inte att han kommer ihåg att han lyckades med detta tills på lördag bara.. Vi vill inte ha en häst som är mer i luften än på marken då. Efter en stund lugnade han sig dock, men det kändes inte riktigt bra. Han var fin, men inget mer. Sen när jag började kräva något så började han klappra och greja med tungan igen, det kändes som att han mest var irriterad och på dåligt humör, inte att det var något som var fel. Så jag bestämde mig för att bara fortsätta rida. Antingen fick det gå åt skogen eller så skulle det bli bättre. I de lägena då han klapprade och släppte bettet helt så följde jag bara med bak med handen. Inte för att dra, utan för att aldrig aldrig släppa kontakten. Höll såklart inte hårt, utan höll bara ett mjukt stöd. I det läget drev jag framåt och lät honom gå på i ganska högt tempo. Till en början var han inte alls tillfreds med det och blev mest arg. Men tillslut när han väl tog tag i stödet blev han så galet fin!! Fantastiskt stöd som inte rubbades av något och tog halvhalterna perfekt. Formen var även den väldigt fin. Jag valde att avsluta efter bara 1-2 varv med det, för det kändes inte som någon idé att fortsätta när jag kommit dit jag ville. Den här känslan har jag bara fått 1 gång tidigare, jag hade nästan glömt att den fanns. Hoppas hoppas vi kommer dit snart igen, för han är så underbar när vi kommer dit! 
 
Ikväll har jag jobbat, nu blir det plugg och sen film. 
 
 
 
 
 
 
 

Tillbaka till startsidan