Lille Prinsen..

Postat den: 2011-10-29 @ 23:01:29 | Allmänt | Kommentarer (1)

Tänkte bara skriva lite kortfattat om Prinsens ovanor för ett tag sedan..en sak upprepades även idag.

Förut när jag skulle ta in Annabell så smet Prinsen ut brevid. Fick snabbt ta in Annabell i stallet och sedan gå efter honom. Tog fast honom med grimskaftet men han slet sig. Jag var INTE så glad just då. Han sprang iväg och åt men stannade på gårdsplanen. Jag satte upp en tråd så att han inte ksulle ut på vägen för jag är alltid så rädd för det. Men jag lyckades sätta fast kedjan under hakan på honom innan han drog iväg så lyckades hålla honom kvar. Skällde faktiskt lite på honom för att han sliter är inte bra, han gjorde det så varje dag i säkert två månader ett tag och det var farligt med vägen och bilarna. Så han fick sig faktiskt en liten utskällning. Brukar inte direkt skälla ut honom men det här är en sak som jag verkligen måste vara stenhård på och sätta stopp direkt på. Vill inte ha tillbaka den perioden.
Märkte i början att han blev lite förvånad för jag brukar inte bli arg. Men det kändes som att han blev mycket mer lugn och sansad. Han har blivit det mer och mer nu och jag tror att det beror på att han VILL ha en ganska hård ledare egentligen. Han vill veta sin plats annars blir han osäker. Han vill göra rätt, och därför vill jag hjälpa honom att göra rätt genom att säga nej när han gör fel. För han vill veta när han gör fel. Han blir gladare när man säger till honom, och samtidigt så upprepas det inte. Det är ju även viktigt med honom att berömma honom när han gör rätt. Men han måste få veta sin plats. Annars blir han jätte förvirrad. Han vet inte vart han ska, han vet inte vad jag vill. I början när jag hade honom så var han väldigt förvirrad för varje gång han gjorde något blev jag bara ledsen och besviken och började gråta. Inte konstigt att han fortsatte slita sig, knöka in mig i väggen och bitas och försöka sparkas. Han visste ju inte att det var fel eftersom jag inte gjorde någonting åt det. Jag bara gick därifrån och han fattade ju såklart ingenting. Och ibland om han gjorde någonting skojade jag bara till det och det blev ju inte bättre av det för det blev bara ännu värre nästa gång. Nu när jag har satt honom på plats EN gång och han vet att NEJ, DET DÄR ÄR INTE OKEJ! Ja, då tar han det och känns GLAD över att jag sa till honom. Så jag tror med honom att det är viktigt att  vara vänlig mot honom. Men när han gör fel så kan jag bara inte låta det gå utan jag måste sätta ett ganska rejält stopp. Jag känner honom ändå så väl nu så jag vet hur han fungerar. Jag har testat många alternativ. Skita i vad han gör, låta honom vila länge, bli ledsen, skoja till det och tillslut som sagt vara hård. Att skita i vad han gjorde blev ju såklart inte bättre för han gjorde det ju inte för att få uppmärksamhet som jag trodde först, låta honom vila gjorde honom bara ännu surare men varför skulle det hjälpa? Var mer för att jag var rädd för honom ett tag. Och att bli ledsen som jag hela tiden blev, då fick han bara som han ville och blev osäker som jag tidigare skrev. Det är sån förändring i hans humör som när jag har börjat säga nej till att han naffsar, bits eller försöker rusa iväg när jag leder honom. Han är så mycket gladare och vi båda respekterar varandra och det känns även mer som att vi sammarbetar i ridningen som när det fungerar på marken. Förra året i ridnignen fick jag tex knappt över honom åp ett hinder osm låg på 40 cm utan att han stannade eller rev. Tillslut fick jag hjälp av KLara men han hoppade inte mer än 75 cm även fast han kunde och han var omöjlig att rida ut på eftersom han bara skulle äta äta. Kunde knappt hoppa upp innan han började äta och sen var det verkligen kört. Gickinte att rida honom. Verkligen grymt stor skillnad nu när vi lärt känna varandra. Känns så himla skönt att det funkar nu med min lilla STARKA Prinskorv.
Blev ganska lång text, haha ^^

Kommentarer

Postat av: emelie

tack så mycket=)

2011-10-30 @ 12:54:27
URL: http://komkoma.blogg.se/
Namn:
VIP?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Tillbaka till startsidan